Citat
1
Det stora tyckte, att jag skulle sluta med mina teckningar av boaormen
utanpå och inuti
och hellre intressera mig för geografi, historia, räkning och grammatik.
Så kom det sig, att jag vid sex års ålder avstod från en strålande framtid
som målare.
Jag tappade modet, då både min första och min andra teckning gjorde fiasko.
De stora förstår aldrig någonting av sig själva,
och det är tröttsamt för oss barn att ständigt och jämt behöva förklara
allting för dem.
Jag fick alltså lov att vilja ett annat yrke. Och så lärde mig flyga.
Jag har flugit litet varstans i världen.
Geografin har verkligen varit mig till god hjälp.
Med ett enda ögonkast kunde jag skilja Kina från Arizona.
Det är bra att kunna, om man flugit vilse om natten.
På så sätt har jag många gånger i livet kommit i kontakt med allvarliga
människor.
Jag har levat mycket bland de stora.
Jag har sett dem på nära håll.
Det har inte givit mig någon högre tanke om dem.
2
När jag mötte
någon som verkade någorlunda förnuftig,
Satte jag honom
på prov med min teckning nummer 1, som jag fortfarande hade kvar.
Jag ville veta,
om han verkligen förstod någonting.
Men alltid fick
jag till svar: ”Det är en hatt.”
Och då talade jag
inte med honom vare sig om boaormar, urskogar eller stjärnor.
Jag rättade mig
efter hans fattningsförmåga.
Jag talade med
honom om bridge, golf, politik och halsdukar.
Och den stora
människan var alltid mycket belåten över att ha träffat en så förståndig karl.
3
Jag har all
anledning att tro, att den planet som Lille prinsen kom från hette B 612.
Den asteroiden
har bara iakttagits genom stjärnkikare en enda gång, år 1909, av en turkisk
astronom.
Han höll ett
långt föredrag om sin upptäckt vid en internationell astronomi kongress.
Men ingen trodde
honom, därför att han var så underligt klädd.
Sådana är de
stora.
Asteroiden B 612
skulle nog aldrig ha blivit känd och omtalad,
om inte en
turkisk diktator under hot om dödsstraff hade befallt sitt folk att klä sig som
européer.
År 1920 höll
astronomen sitt föredrag om igen, kläd i en mycket elegant kostym.
Och den gången
lyssnade alla.
4
När jag nu
berättar alla de här sakerna om den lilla stjärnan B 612
Och när jag till
och med låter dig få veta numret på den,
Så är det för de storas
skull.
Alla stora älskar
siffror.
När du talar med
dem om en ny vän, så frågar de aldrig om det som är viktigt.
De säger aldrig:
”Hurdan klang har hans röst?”
Vad vill han
helst leka?
Samlar han
fjärilar?”
De frågar: ”Hur
gammal är han?”
Hur många bröder
har han?
Hur mycket väger
han?
Hur mycket
förtjänar hans far?”
Först efter att
ha fått reda på allt det där tror de, att de känner honom.
Om du säger till
de stora: ”Jag har sett ett vackert hus av skärt tegel med pelargonier i
fönstren och duvor på taket…”,
Så kan de inte
tänka sig hur huset ser ut.
Man måste säga
till dem:
”Jag har sett ett
hus som kostar hundra tusen.”
Då ropar de: ”Åh,
så vackert!”
Om du t.ex. säger
till dem:
”Det som bevisar
att Lille prinsen verkligen funnits är att han var förtjusande, att han
skrattade och att han önskade sig ett lamm.
Att man vill ha
ett lamm bevisar, att man verkligen finns till.”
Ja, då kommer de
att rycka på axlarna och behandlar dig som barnunge.
Men om du säger:
”Planeten han kom
ifrån hette B 612”, då blir de övertygade och så får du vara i fred för deras
frågor.
Det är ingen idé
att bli ond på dem.
Barn måste ha
mycket tålamod med de stora.
5
Det är inte
roligt att glömma en vän.
Det är inte alla
som har en vän.
6
Blommorna är
svaga. De är så barnsliga.
De skyddar sig så
gott de kan. De tror att det är hemskt farliga med sina taggar.
I miljoner år har
blommorna skaffat sig taggar.
I miljoner år har
lammen trots det ätit upp blommorna.
Och så skulle det
inte vara angeläget att söka förstå,
varför de gör sig
så mycket besvär med att skaffa taggar som inte är till någon nytta!
Är inte kriget
mellan lammen och blommorna något mycket viktigt?
Något mycket
viktigare än de där uträkningarna som en stor röd farbror gör?
Och om jag nu vet
en blomma, som inte finns någon annanstans i hela världen än på min planet
och som ett litet
lamm skulle kunna förstöra i ett nafs, en vacker dag, utan att förstå vad det
gjorde – skulle det vara viktigt!
Om någon håller
av en blomma, som är den enda i sitt slag på miljoner sinom miljoner planeter,
så behöver han
bara skåda ut i rymden för att känna sig lycklig.
Han säger till
sig själv: ”Min bomma finns där ute någonstans…”
Men om lammet
äter upp blomman, så är det som om alla stjärnor med ens slocknade.
Och det skulle
inte vara viktigt?
7
Om någon håller
av en blomma, som är den enda i sitt slag på miljoner sinom miljoner planeter,
så behöver han
bara skåda ut i rymden för att känna sig lycklig.
Han säger till
sig själv: ”Min bomma finns där ute någonstans…”
8
Jag vet en
planet, där dt bor en karmosinröd farbror.
Han har aldrig
njutit av doften från en blomma.
Han har aldrig
tittat på en stjärna.
Han har aldrig
hållit av någon.
Han har aldrig
gjort annat än räknat.
Och hela dagarna
upprepade han precis som du:
”Jag är en
allvarlig människa!”
Och då pöser han
av högfärd.
Men han är ingen
människa utan en svamp!
9
Jag undrar…
om stjärnorna
gnistrar för att varje människa en gång ska kunna återfinna sin.
Titta på min
planet!
Den är rakt
ovanför oss…
men så avlägsen
den är!
10
Människorna?
Jag tror det
finns en sex, sju stycken.
Jag såg dem en
gång för många år sedan.
Men man vet
aldrig var man ska finna dem.
De driver med
vinden.
De har inga
rötter och det är till stor skada för dem.
11
Det är bara med hjärtat
som man kan se ordentligt.
Det viktigaste är
osynligt för ögonen.
12
Man är aldrig
nöjd där man är.
13
Vatten kan vara
bra för hjärtat också.
14
Människorna
packar ihop sig i snälltåg, men de vet inte längre vad de letar efter…
Då blir de oroliga
och åker runt, runt…
15
Människorna hemma
hos dig odlar fem tusen rosor i samma trädgård –
men de finner
inte vad de söker där…
Och ändå skulle
de kunna finna vad de söker i en enda ros eller i litet vatten…
Men Ögonen är
blinda.
Man måste söka med
hjärtat.
16
Men ögonen är
blinda.
Man måste söka
med hjärtat.
17
Det är likadant
som med blomman.
Om du älskar en
blomma, som finns på en stjärna, är det ljuvligt att se upp mot himlen om
natten.
Alla stjärnor är
blomsterströdda.
18
Om natten ska du
se på stjärnorna.
Min egen är
alldeles för liten för att jag skulle kunna peka ut den på himlen.
Det är bättre så.
Du får tänka dig
min stjärna som en bland de otaliga stjärnorna.
Då kommer du att
tycka lika bra om alla stjärnor…
De kommer att
vara dina vänner allihop.
19
Människorna har
stjärnor som är av olika slags.
De som reser har
ledstjärnor.
För andra
människor är stjärnorna ingenting annat är små ljus.
För de lärda är
de problem.
För min affärsman
var de guld.
Men alla de där
stjärnorna tiger.
Du ska få
stjärnor som ingen annan har…
– Vad menar du?
– När du skådar
upp mot himlen om natten så kommer du att tycka att alla stjärnor skrattar,
därför att jag
bor och skrattar på en av dem.
Du får stjärnor
som kan skratta!
Och när du har
tröstat dig (man tröstar sig alltid) kommer du att vara glad över att ha känt
mig.
Du kommer att
vara min vän.
Du kommer att ha
lust att skratta tillsammans med mig.
Och för att bli
glad öppnar du ibland ditt fönster…
Och dina vänner
blir förvånade över att se dig skratta, när du betraktar himlen.
Då säger du till
dem: ”Ja, stjärnorna får mig alltid att skratta!”
Och så tror de
att du är galen.
Då har jag spelat
dig ett fint spratt…
20
Talet ger upphov
till missförstånd.
Lille Prinsen
Antoine de Saint Exupéry