Elds uppfinnare
Det var en man som uppfann konsten att tända eld.
Han tog sina redskap och gav sig iväg till en folkstam i norr, där det var mycket kallt, bitande kallt.
Han lärde människorna där att elda.
De var mycket intresserade och lian visade dem hur de kunde använda elden – laga mat, hålla sig varma, och så vidare.
De var verkligen tacksamma över att ha fått lära sig konsten att göra upp eld, men innan de hann tacka mannen försvann han.
Han brydde sig inte örn att fä deras erkännande eller tacksamhet, han brydde sig bara om deras välbefinnande.
Mannen fortsatte till en annan stam, där han återigen började visa hur bra hans uppfinning var.
Människorna där blev också intresserade, lite väl intresserade för deras prästers sinnesfrid.
Prästerna började märka att mannen drog till sig folkmängder och art de höll på att tappa i popularitet.
Så de beslutade sig för att göra sig av med honom.
De förgiftade honom, korsfäste honom – säg eter hur du vill.
Men nu blev de rädda att de skulle få folket mot sig.
De var väldigt kloka, till och med förslagna.
Vet ni vad de gjorde?
De lät göra en avbild av mannen och satte upp den ovanför huvudaltaret i templet.
De redskap han hade använt för att göra upp eld med placerades framför avbilden, och folket fick lära sig att hysa aktning för avbilden och betyga elddonen sin vördnad, vilket man höll på med i århundraden.
Vördnaden och tillbedjan fortsatte, men det fanns ingen eld.
Se med öppet sinne
Anthony de Mello
